Archive for februari, 2011

Lammgryta

Annonser

Mite

Spelledarprops [SPOILER]

Necromancer

Passade på att måla upp den onde nekromantikern från HeroQuest.

Mer målning

Lite mer dungeon terrain/dressing och en uppmålad barbar från HeroQuest!

 

Barbarian

Solospel Farran – 1

Halvalven Farran var en gentlemannatjuv. Hans gentlemannamässighet hade medfört att han under de senaste veckorna spenderat tid en bit ifrån Rostlands huvudstad Restov, det var säkrast så. Byn han för närvarande uppehöll sig i hette Östertornet, döpt efter det vakttorn som höll uppsikt över Restovs östra flank, och vildmarken som vette mot de östra barbarrika bergsområdena.

En morgon vaknade han av ett väldigt oljud och slammer på byatorget. Han klev ur sin säng på värdshuset och skyndade ner för att se vad det rörde sig om. Sängen var dessvärre tom, då hans förförelser av värdshusparets dotter Linda inte hade lett till resultat kvällen innan.

På torget såg Farran en samling vagnar, med förspända mulåsnor. Runt vagnarna var det ett väldigt stim, då ett flertal karlar hade fullt sjå med att lasta allsköns vildmarksutrustning. Det var uppenbarligen en expedition som skulle ge sig av, men vart? Farran kände igen mannen som uppenbarligen var chef på plats, en trevlig karl vid namn Maegar Varn, som Farran hade delat bord vid på värdshuset vid ett par tillällen.

Maegar verkade stressad och otålig, men sken upp när han fick syn på Farran, och vinkade hetsigt till sig halvalven. Maegar förklarade för Farran att han fått i uppdrag av Restovs Svärdsherrar att utforska den östraste delen av De Stulna Länderna, och att göra lust på banditverksamheten som med all säkerhet skulle komma att inkräkta på Brevoys territorium förr eller senare. Maegar berättade också att han beställt en uppsättning med helande drycker av Elias, den lokale alkemisten som tydligen bodde i en ruin några timmars promenad från byn. Leveransen av dessa heliga drycker var det enda som Maegar saknade innan han skulle kunna påbörja sin expedition, och det var detta problem som var källan till hans otålighet. Han frågade Farran om inte denne skulle kunna hjälpa till med att hämta dryckerna så fort som möjligt. Av de sex helande dryckerna skulle Farran få en som belöning om han löste problemet omgående.

Sagt och gjort begav sig Farran norrut, mot alkemisten Elias. Efter några timmar kunde han uppe på en kulle ana den ruin som Maegar hade nämnt. När han kom närmare anade han något i gräset bredvid ruinen, och han smög sig försiktigt fram. Det som låg i gräset var kadavret från en häst, fortfarande fastknuten i sin sele vid ruinväggen. Konstigt, tyckte Farran, och tog sig en närmare titt på ruinen.

Ruinen verkade inte bebodd, men det var tydligt att någon spenderat en del tid innanför dess väggar. Farran kunde bland annat hitta några utrbrända facklor, och ruinen var rensad från ris och annat skräp. När han knackade med sin tiofotspåle kunde han uppfatta ett ihåligt ljud under en av golvplattorna.

Farran försökte bända upp plattan, men det gick inte alls, och en rundtur i området avslöjade ingan andra ingångar till ruinens källare. Till slut tröttnade han och slog sänder golvplattan med ett stenblock. I samma ögonblick sköts en pil ut från väggen bredvid, men missade precis – en fälla! Goolvplattan gick sönder och blottade en trappa ned i mörkret under, varpå Farran försiktigt smög sig ned.

I ruinen råkade Farran ut för fler fällor, och han föll ned i en fallucka och slog sig ordentligt. I ett förråd stötte han på en monsterråtta som han dräpte med sin rapir. I förrådet kunde han hitta mängder av vildmarksutrustning, som om ägaren också planerade en expedition.

Under fortsatt utforskning stötte han på en gigantisk tusenfoting, och den striden höll allt på att gå illa om det inte hade varit för Farrans kvicktänkthet, list och skarpa klinga. Tusenfotingen hade lagt ägg i ett skåp, så Farran eldade upp avkommorna med lampolja som han funnit i förrådet.

I det sista rummet Farran utforskade hittade han stackars Elias kropp, dränerad på alla kroppsvätskor – en hemsk syn. Tack vare halvalvens skarpa sinnen upptäckte han i sista sekund ett monster med läderartade vingar, inte olikt ett uppochnedvänt paraply, som hängde i taket ovanför alkemistens lik. Han kastade en kniv på monstret som svarade med att kasta en mörkerbesvärjelse innan det lösgjorde sig från taket och gick till anfall! Det blev en vildsint strid, men med hjälp av en helande dryck gick Farran segrande ur även denna batalj.

Förutom de helande dryckerna hittade Farran även enn trollformelsbok och en dagbok tillhörande Elias. Det sista inlägget var enligt följande;

”Maegar har fått i uppdrag av Svärdsherrarna att utforska området öster om Grönbälte. Han verkar inte veta något om vårt uppdrag. Han har beställt sex helande drycker av mig. Han är en bra karl, så jag vill inte lura honom, men för att hans expedition inte ska få för stort försprång avser jag försena leveransen något.”

På Elias kropp fann Farran ett dokument som gav bäraren rätt att på Brevoy och Svärdsherrarnas order utforska området som kallas Grönbälte, och motverka banditverksamheten i nämnda region. Bäraren skulle möta upp med fler äventyrare på Olegs Handelsstation om två veckor.

Efter en snabb marsch tillbaka kunde Farran lämna de helande dryckerna till Maegar Varn och få sin belöning. Varns expedition avgick strax därefter.

På kvällen träffade Farran en halvlängdsman med en bitter livssyn som hade fått order om att med sina administrativa kunskaper vara behjälplig de äventyrare som skulle komma att mötas vid Olegs Handelsstation och tillsammans utforska Grönbälte. Halvlängdsmannen Edward förklarade vid förfrågan att han inte visste vilka äventyrarna var, eller vad de hette, men att de skulle bära intyg från Restovs svärdsherrar. Farran sprack så upp i ett brett leende och föreslog att de två skulle göra sällskap.

Bildinlägg Solospel Farran – 1

Bilder från solospel med Dantes karaktär Farran